Väva
Det vanligaste sättet att tillverka tyg
Vävning är det vanligaste och även det äldsta sättet att framställa tyg. Man gör på samma sätt i hela världen, det är bara verktygen som ser lite olika ut.
En väv består av trådar som går i två olika riktningar, vertikalt och horisontellt. Trådarna är inflätade med varandra. De vertikala trådarna kallas varp och de horisontella inslag. Tillsammans bildar de en väv som blir till tyg.
Vi använder vävda tyger varje dag
Lakan, handdukar, jeans, tyget i din jacka, bilklädseln, sofftyget och gardinerna är alla exempel på tyger som är vävda.
Alla dessa tyger kan du själv väva hemma om du har kunskap, material och en vävstol.
Att väva
Väv i tuskaft
Du har säkert vävt i en vävram redan när du var liten. Då började du med att spänna upp varpen. Sedan trädde du inslaget upp och ner mellan varpens trådar. Det kallas för att väva i tuskaft. Se på bilden.
När du väver tuskaft låter du inslaget gå varannan gång över och varannan gång under varptrådarna. Vänd och trä inslaget tillbaka från andra hållet. Låt nu inslaget gå tvärt om. Över varptråden som du tidigare gick under.
Tuskaft är en typ av bindning
Det finns olika typer av bindningar. Tuskaft är den enklaste. Du kan även väva med andra bindningar och på så sätt få olika struktur på tyget.
Vävprojekt
Vävanordningar
Vävstol
Tyger och mattor väver man oftast i en vävstol. Den trampade vävstolen är den vanligaste. I den kan du med hjälp av trampor eller spakar se till att trådarna i varpen delar på sig, så att ett så kallat skäl bildas. Du kan då lägga in inslaget utan att behöva tänka om att det ska gå över under varptrådarna. När du sedan trampar på nästa trampa så byter varptrådarna plats och du kan lägga in nästa inslag.
Bandgrind och brickor
Band kan du väva i en bandvävstol, i en bandgrind, titta HÄR! eller med hjälp av brickor Kvinnan på bilden här intill väver med brickor.
Med dessa hjälpmedel bildas ett skäl och du kan precis som i vävstolen lägga in inslaget, byta skäl och lägga in nästa inslag. Bandvävstolen fungerar som en vävstol men med en väldigt smal väv.
Band har ofta vackra mönster, dessa kan var ”plockade” för hand, det vill säga att man lyfter upp vissa trådar i varpen med fingrarna.
Vävram
När man ska väva konstvävar, tavlor och bonader, brukar man använda en vävram. I en vävram trär du in inslaget för hand, upp och ner, upp och ner mellan varptrådarna. Precis som du kanske gjorde i din första väv.
Industrivävning
Industriproducerade tyger och mattor vävs i vävmaskiner, mekaniska vävstolar som styrs av datorer eller hålkort.
Gör en egen vävanordning
Det här är en vävanordning som finns över hela världen. Ni kan göra en själva titta Här!
Man kan göra en vävanordning själv, med hjälp av några käppar, snören, en vävgrind och sin egen kropp.
Den här ”vävstolen” kan tas med och spännas upp var som helst.
Historia
Vävning är en av våra äldsta hantverksmetoder. Men man vet inte exakt hur gammal tekniken är. De äldsta fynden arkeologer har gjort är avtryck av textilier, själva tyget är borta.
Det finns inte heller så många fynd av riktigt gamla vävanordningar, troligtvis för att redskapen brutits ner, eftersom de varit gjorda av trä. Däremot är det vanligt att man hittar varptyngder. Det är tyngder med hål i, gjorda av sten eller lera, som användes för att sträcka varpen i stående vävstolar.
I norden har man troligtvis vävt i varptyngda vävstolar ända sedan stenåldern. Det är en upprättstående vävstol där varptrådarna hänger från en käpp längst upp. Varptyngderna är knutna längst ner på varptrådarna. På så sätt hålls varpen spänd.
För hundra år sedan fanns en vävstol i de flesta hem i Sverige. Kvinnorna vävde nästan alla sina tyger, handdukar och mattor själva.
Man tror att den trampade vävstolen uppfanns i Kina.
De första mekaniska vävstolarna utvecklades i England under perioden 1760-1830, som även kallas den industriella revolutionen. Den förste som tog patent, var den brittiske prästen Edmund Cartwright år 1785.
