Slöjden är global och tidlös

Ibland hävdas det att slöjd är ortstypiskt. Man menar att på vissa geografiska platser har folk slöjdat på ett alldeles eget vis. Ibland kan det stämma, men långt ifrån alltid. Tvärtom, slöjd och hantverk över hela världen ser ofta väldigt lika ut. Det är inte alls konstigt. Det är liknande verktyg och tekniker som används och liknande material. Samma vardagsbehov som finns och samma längtan efter det som är vackert. Och det är mänskliga händer som slöjdar slöjden.

Ny och gammal slöjd är också ganska lika. En vävd sjal från Indien kan se ut som om den kommer från Dalarna för 100 år sedan. Skurna karvsnittsrosor och stjärnor ser lika ut i Afrika idag som de ser ut på gamla mangelbräden i våra svenska museisamlingar, eller som nya skärbrädor i hemslöjdsbutiker.

 Att söka likheter och orsaken till dem, är spännande och lärorikt. Var, när, hur och varför?

I  Västernorrlands museums samlingar finns ett tiotal skrin som är ovanliga i sitt utseende.  De är tillverkade på 1700-talet av okänd slöjdare. Skrinen är osignerade, som nästan all slöjd från den tiden.

De är skurna i björk med s.k krympteknik med skjutlock och infälld botten i furu. Locken har höga handtag utskurna i samma stycke.  Skrinen är täckta av en skuren dekor. Förutom skrinen på länsmuseet, finns ”syskon”-skrin i samlingarna på Örnsköldsviks museum och hos Sundsvalls fornminnesförening. Dessutom hos privata samlare. 

I Nepal finns skrin som påminner lite om de västernorrländska skrinen. De nepalesiska skrinen har också höga skjutlock och är täckta av skuren dekor. Dessa skrin är urholkade ur ett enda stycke.

 Gissningsvis har skrinen i både Sverige och Nepal använts för viktiga ägodelar. Kanske pengar eller smycken.

Små forskningsuppgifter där likheter söks mellan slöjdföremål över hela världen, ger kunskap om material och verktyg, om vardagsbehov, vanor, lekar och utsmyckningar.

Samarbete mellan slöjdämnet och andra skolämnen fler aspekter och mer bakgrundskunskap.